Murbräckans

Annika Elisabeth och jag Man börjar undra hur länge sen det är?? Det kommer ikapp en så där ibland..Han som hade kjorren var jämt sur ,vi visste ladrig varför .För vi var ju små änglar ,gjorde inget som andra skulle ha gjort!!! Men jag vet att det var inbrott..ibland.. Vi var ju väldigt många barn på vår gata Kallades barnrike gatan PÅ morronen vällde det ut ungar som skulle till skolan ,som bara låg nedanför oss en bit.. Man hörde när det ringde. Gud så många ggr.man snubblade och slog i knääna .. . Jag åkte mycke skidskor på fotbollsplanen.. Dom hade små värme tält som man kunde gå in i. Det fanns ju inte TV och Dator ( Stenåldern??) men vi var jämt ute, jag saknade inte nått. Vi lånade hundar och vara ute i timmar innan vi själva fick en hund..Jag dansade även balett och spelade piano tog ridlektioner på Råksta och i Hässelby Vilken härligt tid. Att rida ut barbacka på gärderna ,det var tider det.Nu får man ha hjälp att komma upp på den stackars hästen.. Snön har fallit hela dan vi jobbar med huset med hjälp av tonåringarna som är 77och 80 år ??? Livet är förunderligt.